Strömsnäsbadet återinvigt!

Återinvigningen av det nyrenoverade Strömsnäsbadet kunde inte ha varit bättre. Solen strålade från en klarblå himmel och ca 300 personer njöt i fulla drag. Det drygt 40 år gamla friluftsbadet har genomgått en ordentlig renovering med bl a en ny entré, nya omklädningsrum, duschar och bastu. Runt bassängerna ligger nu mjuka plattor, en ny vattenrutschkana är på plats och en helt ny minigolfbana med nio banor finns att tillgå för den som vill göra annat än att bada och sola. Det var idel glada miner och nöjda tillrop och i första ledet stod ett stort gäng grabbar som var redo att åka i vattenrutschbanan så snart jag slutat mitt invigningsanförande och Elias Sandell blåst en fanfar på sin trumpet. Sedan vi väl klippt bandet var det full fart!

 

Strömsnäsbadet var den sista stora investeringen som gjordes i gamla Traryds köping innan kommunsammanslagningen 1971. Invigningen ägde rum i augusti 1970. Den dåvarande byggherren Tage Lövgren fanns på plats idag och kunde konstatera att Kunos Bygg AB skött sitt uppdrag med den äran. Kostnaden för att bygga badet 1970 uppgick till 674.000 kr, vilket i dagens penningvärde blir 5,1 mkr. Den renovering som nu är genomförd blev något billigare än de budgeterade 4 mkr.

 

Nu hoppas jag att resultatet ska bli till belåtenhet. Renoveringen av Strömsnäsbadet var ett av Kristdemokraternas vallöften i valet 2010 som nu kan bockas av. Dessutom får vi hoppas på en solig, varm och härlig sommar med många sköna stunder på Strömsnäsbadet!

Grattis, alla KCM-studenter!

Idag var det traditionsenligt studentfirande på Kunskapscentrum Markaryd (KCM). Det tillhör ett av mina roligare uppdrag att varje år få hålla tal till studenterna under avslutningsmåltiden, då även stipendier och betyg delas ut. Mösspåtagning och studentsång höjer stämningen så att den är på topp då det är dags att springa ut till familj, släkt och vänner som samlats utanför.

 

Nu är ni helt färdiga och nu väntar friheten och världen utanför skolans väggar.

Ett stort grattis till alla studenter 2013 på KCM!

 

 

 

 

Dagens hjälte!

Idag hyllades "Dagens hjälte", Andreas Bäckman, i Markaryd av en delegation från kommunen. Andreas rådiga ingripande i söndags kväll förhindrade sannolikt att en brand spred sig i en förskola med risk för att kunnat orsaka en betydligt större skada. Nu blev, till följd av Andreas ingripande, skadorna mycket begränsade.

Det var i söndags kväll som Andreas passerade förbi förskolan "Hoppetossa" i centrala Markaryd som han kände lukten av brandrök. Han lokaliserade snabbt var röken kom ifrån och konstaterade att det hade börjat brinna intill en vägg. Tack vare Andreas snabba och rådiga ingripande i rättan tid, kunde han släcka elden och därmed förhindra att branden spred sig.

Från kommunens sida känner vi stor tacksamhet till Andreas och vi hade idag möjlighet att uppvakta honom på hans arbetsplats med en blomma och en liten gåva för att visa vår stora uppskattning för hans insats. Andreas är ett föredöme i sitt sätt att bry sig och agera. Om han inte ingripit hade det här kunnat sluta riktigt illa.

Ett stort tack för din insats!

 

Vilka lögner har jag fört fram, Katrin Pettersson (S)?

 



















Svar till Katrin Pettersson (S):

I sin insändare den 4 juni i tidningen Smålänningen avlossar Katrin Pettersson (S) ett verbalt angrepp mot min person i hopp om att något påstående kanske ska träffa sitt mål. Utan att med en rad styrka i sina egna påståenden uppges jag ”komma med direkta lögner” och ”fula och osanna påhopp.” Min fråga till dig, Katrin, är därför; vilka lögner och osanna påståenden har jag fört fram?

Är det inte korrekt att jag i mitt svar gav ett tydligt besked att kommunen ska följande gällande lagar och regler? Bekräftade jag inte i mitt svar att kommunen brustit genom att inte kalla till en formell MBL-förhandling? Har jag inte godtagit konsekvensen i form av ett skadestånd vars storlek förhandlats fram mellan den fackliga organisationen och arbetsgivaren? 

Jag har ifrågasatt lämpligheten, men absolut inte tillåtligheten, av att både vara arbetsgivarrepresentant och facklig representant i samma verksamhet och jag har uttryckt en oro för att det finns en risk att hamna i en lojalitetskonflikt. På vilket sätt anser du att detta mitt resonemang är ”ett angrepp på en av våra grundlagar, Regeringsformen”?

Stämmer inte mitt påstående att kommunfullmäktiges förste vice ordförande och därmed näst främsta arbetsgivarrepresentant samtidigt är ordförande för Kommunal? Stämmer det inte att vederbörande valt att företräda Kommunal i en förhandling med arbetsgivaren och i den förhandlingen valt att utverka ett personligt skadestånd på 30 000 kr till en facklig företrädare i Kommunal som även är en egen partikamrat?

(Kopia på förhandlingsprotokollet finns publicerad i bilden ovan.)

Du anser vidare att varken jag eller någon annan ”har rätt att lägga sig i hur facket beslutar i denna fråga”. Varför vill du hindra mig och andra från att använda oss av vår demokratiska rättighet att ha insyn i hur skattebetalarnas pengar används?

Då skadeståndet förhandlats fram mellan Kommunal och arbetsgivarföreträdare för Markaryds kommun anser åtminstone jag att är det synnerligen angeläget att inte resultatet av förhandlingen döljs. För mig är det av största vikt för såväl kommuninnevånare som politiska förtroendevalda i kommunen att det råder öppenhet inom den kommunala verksamheten även i frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivaren och den fackliga verksamheten. Eller anser du att det bara är arbetsgivarens brister som ska komma till allmänhetens kännedom?

Slutligen påstår du, Katrin, att jag bör se över ”mina olika roller”. Till skillnad från de nu berörda, är jag varken anställd eller facklig representant utan enbart förtroendevald politiker. Vilka olika roller menar du att jag har i den egenskapen och på vilket sätt klarar jag inte av att hantera dem?

Den som vill kan ta del av hela debatten och mitt interpellationssvar genom att lyssna via kommunens hemsida. Interpellationssvaret finns också att läsa i sin helhet på min blogg.

Nationaldagen 2013

Nationaldagsfirandet i Markaryds Hembygdspark kunde väl knappast blivit bättre. En strålande sol från en klarblå himmel värmde den stora publikskaran som fick ta del av ett mycket fint program. Ledda av Markaryds kommuns Hemvärnsförening och till tonerna av Örkelljunga Parad- och Ungdomsorkester tågade barn, ungdomar och vuxna med flaggor i händerna från Kulturhuset till Hembygdsparken.

 

Blockflöjtsorkestern med elever i åk 3 spelade under ledning av Chrsitina Svensson och duon Frida Rahmeloo/Michaela Libeck spelade och sjöng. Högtidstalet hölls av Huneskolans nye rektor, hemvändaren Pia Wahlström, som i sitt tal hyllade hembygden och skönheten i Markaryds kommun. Pia berättade också att hon nyligen sett en gammal film från Markaryd där hon som flicka fick hålla en svensk flagga i fanvakten. Idag, 45 år senare, höll hon högtidstalet. Nationalsången sjöngs och världsartisten och markarydssonen Robert Karlsson framförde några stämningsfulla musikstycken på klassisk gitarr.

 

Min traditionella uppgift är att välkomna våra nya svenska medborgare. Den här gången var det 36 personer från 14 olika länder som välkomnades till Sverige och Markaryds kommun. En del har kommit under lugna och fredliga former, andra har lämnat sitt forna hemand till följd av mer dramatiska omständigheter. Gemensamt för dem alla är att Sverige har blivit det land som de nu vill bli en del av genom det svenska medborgarskapet.

 

Ulrik Starck på fritidskontoret har tillsammans med Sonja Schmidt och Markaryds Hembygdsförening utvecklat nationaldagsfirandet till en allt starkare tradition i Markaryd, vilket jag är glad för. Vi behöver värna och vårda det svenska kulturarvet och visst behöver vi en dag då vår nation, vår flagga och våra svenska traditioner får stå i centrum.

 

Programmet hölls som vanligt ihop på ett trevligt sätt av RosMari Jönsson Neckö och Lasse "På Backen" Nilsson stod som vanligt för teknik och en del musik. Lasse "På backen" och hans grupp Goda Grannar kan ni för övrigt höra vid två konserter i morgon och på lördag på Sweden Rock. Goda Grannar är, vad jag vet, den enda grupp som spelat på samtliga Sweden Rock-festivaler.

 

Tovhult i kommunens ägo!

Igår genomförde Markaryds kommun och danska statens  bolag Finansiel Stabilitet A/S den affär som innebär att det ca 230 hektar stora området som var avsett för en golfresort övergår i kommunens ägo. Genom att kvitta den återstående fordran kommunen hade i form av en bankgaranti på 10,4 mkr mot markområdet är kapitlet om en golfresort i Traryd avslutat.

 

Det är naturligtvis tråkigt att detta jätteprojekt, åtminstone i den här tappningen, inte kom att genomföras. Men tack vare ett, för Markaryds kommun, mycket fördelaktigt exploateringsavtal har inte bara kommunens skattebetalare hållits skadeslösa utan kommunen erhåller ett mycket stort markområde som nu ligger öppet för exploatering av Markaryds kommun eller någon utomstående intressent. Detta måste betraktas som det näst bästa alternativet efter den planerade exploateringen.

 

Markaryds kommun har inte, vilket många fortfarande tror, satsat några skattepengar i själva projektet. Det danska bolaget har stått för alla kostnader. Det enda kommunen skulle ha gjort är att dra fram teknisk försörjning till området, liksom att se till att vattenverk och reningsverk skulle ha kapacitet för utbyggnaden.

 

I exploateringsavtalet lyckades vi förhandla in en klausul om ett investeringsbidrag till kommunen som skulle täcka kommunens kostnader för en utbyggnad i området. I denna klausul ingick en bankgaranti på 15,6 mkr. För ett par år sedan utbetalades den första delen, 5,2 mkr, vilket har finansierat renoveringen av Kvarnaholms reningsverk. För återstoden erhåller kommunen således ett mycket stort och intressant markområde.

Invigning av Göinge Bils nya lastvagnsanläggning

Det var hög stämning när Göinge Bil i fredags invigde sin nya lastbilsanläggning i Markaryd. Anläggningen, som är en av Sveriges modernaste Volvoverkstäder är uppförd vid den södra infarten precis intill E4:an och har kostat lite drygt 30 mkr att bygga.

 

Invigningen förrättades av Volvo Lastvagnars försäljningschef Antonio Nicoletti och han assisterades av Göinge Bils VD Lennart Green och ägaren Lena Mangbo. Efter bandklippningen överlämnades också den klassiska Volvo-logotypen som kommer att pryda sin plats i entrén.

 

I mitt tal framhöll jag de goda relationer som funnits under många år mellan Göinge Bil och Markaryds kommun, vilket också visat sig under byggnationstiden. Som jag uppfattar det har kontakterna mellan företaget och kommunen varit mycket bra, vilket också bekräftades från Göinge Bils sida: "Här i Markaryd förstår kommunen företagen".

 

Vid den rundvandring som följde efter invigningen och lunchen fick vi se en genomtänkt anläggning. Golvytan är på ca 2 500 kvm och i alla detaljer har man tänkt på den personal som ska jobba här. Den uppvärmda smörjgropen, ledningsdragningen som innebär att all smörjolja kan lagras i ett rum, tvätthallen och värmeslingorna i verkstadsgolvet lyftes fram som exempel på arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Naturligtvis uppvärms anläggningen av ett par rejäla bergvärmepunpar från Nibe.

 

Det är bara att gratulera Lennart Green och hans personal, ägarna Göinge Bil och Volvo Lastvagnar till den fina anläggningen, liksom Markaryds kommun där företaget valt att utvidga och utveckla sin verksamhet.

 

 

I tvätthallen stod denna pärla och glänste, en Volvo N88.

 

Utanför verkstaden hade Pelle Bäfwer på Södra Århults Torv ställt upp att par gamla rariteter, bland annat den här Volvo Duetten med flak och enaxlat släp.

Invigning av minnessten över Tannsjönäs jaktslott

Tannsjönäs jaktsällskap instiftades år 1847 av den danske baronen Carl-Fredrik von Blixen-Finecke. Jaktsällskapet arrenderade stora mängder mark i Hinneryds socken i Markaryds kommun, där man funnit idealiska förhållanden att jaga skogsfågel. Baronen byggde först en jaktstuga, men efter bara några år uppförde baronens svåger, prins Fredrik af Hessen ett jaktslott, det hittills enda slottet i hela Sunnerbo härad.

 

Till detta jaktslott, otroligt vackert beläget på en halvö ute på en ljunghed på Tannsjönäs mellan Tannsjön och Hultasjön, färdades kungligheter och adel från norra Europa under ett par decennier mellan 1847 och 1875. Hit kom prins Kristian, den danske tronföljaren som sedermera blev Kristian IX, den svenske kungen Karl XV, den tyske järnkanslern Otto von Bismarck, grevar,baroner och officerare. En hel del om vad som utspelades vid dessa besök finns också nedtecknat och bevarat för eftervärlden.

 

När jaktsslottet brann ner i november 1875 upplöstes jaktsällskapet och en minnessten tillverkades i Helsingör. Denna sten kom av olika anledningar aldrig fram till Tannsjönäs och platsen, tillsammans med händelserna, föll i glömska.

 

Idag, 138 år senare, var det så dags att inviga en replik av minnesstenen på platsen där jaktslottet en gång var beläget. Lokala krafter, företagare och bybor har med gemensamma krafter bekostat och rest den stora och mycket vackra sten med den ursprungliga inskriptionen som jag idag hade den stora äran att få avtäcka tillsammans med eldsjälen Bengt-Ove Johansson.

 

På tidstypiskt sätt, med häst och vagn, färdades jag tillsammans med kommunens näringslivschef, Bengt-Göran Söderlind, från Tannsjö och ut på näset där vi välkomnades med musik, fanfarer och applåder från det ca hundratalet gäster som bjudits in.

 

I ett härligt väder och med naturen i sin vackraste försommarskrud blev eftermiddagen till en riktig fest med trevlig samvaro, glädje, gemenskap och med musik och god fika. Det var inte svårt att i fantasin tänka sig hur det kanske gick till just på den här platsen för 150 år sedan.

 

Ett stort tack till alla er som på ideell basis gjort detta möjligt! Jag blir både glad och stolt över den initiativkraft som finns i kommunen. Genom ert engagemang har ni berikat Markaryds kommun med ännu ett fantastiskt besöksmål där den lokala historian på just den här platsen förenas med ett stycke svensk och europeisk historia!

 

Läs mer om Tannsjönäs och jaktslottet här.

Länsstyrelserna i Skåne och Kronoberg förelägger Sydvatten att söka tillstånd!

Länsstyrelserna i Kronoberg och Skåne har beslutat att senast den 31 december 2016 förelägga Sydvatten AB att söka tillstånd för en grundvattenbortledning till Bolmentunneln! Ett välkommet beslut i en fråga som vi tvingats driva under flera år.

 

Frågan huruvida Sydvatten AB har ett tillstånd att leda bort grundvatten till Bolmentunneln har varit föremål för en omfattande prövning i ett flertal rättsinstanser ända upp till Högsta Domstolen. Ärendet har aktualiserats till följd av att Sydvatten i flera fall motsatt sig detaljplaneläggning för verksamheter i tunnelns närhet bl a i Markaryds kommun.

 

Så sent som i februari i år konstaterade länsstyrelserna att man inte följt de laga kraft-vunna domarna i högre instans och begärde att målet skulle återförvisas till länsstyrelserna. Igår kom, som en följd härav, beslutet att förelägga Sydvatten att söka tillstånd för grundvattenbortledning till tunneln.

 

I beslutet konstaterar länsstyrelsen, precis som domstolarna, att bortledning av grundvatten är en tillståndspliktig verksamhet samt att Sydvatten saknar tillstånd för denna verksamhet.

 

Det är ett mycket välkommet beslut att nu även länsstyrelserna efter flera års processande förelägger Sydvatten en tillståndsprövning. Detta är precis vad Markaryds kommun efterfrågat under hela processen. Nu hoppas vi att det här ska vara slutet på den här processen och att Sydvatten slutgiltigt ska acceptera domstolarnas avgöranden. Sydvatten får väl helt enkelt göra som alla andra; dvs söka tillstånd för den verksamhet man bedriver.

 

Sydvatten får med hänsyn till bl a ansökans omfattning hela tre och ett halvt år på sig att upprätta sin tillståndsansökan. Advokat Magnus Berg, som företräder Markaryds kommun, anser inte detta särskilt anmärkningsvärt. En ansökan av den här storleken utmed hela tunnelns åtta mil långa sträckning och som involverar flera kommuner och tusentals markägare kommer att vara mycket omfattande och stora resurser från Sydvattens sida. Samtidigt bör det ligga i bolagets intresse att skynda på en ansökan eftersom det idag saknas tillstånd för verksamheten.

 

Trots att ärendet tagit lång tid och trots att Sydvatten gjort allt för att obstruera ett verkställande av domarna mot bolaget, känns det skönt att få bekräftat att rättsväsendet faktiskt prövar saken utan att ta hänsyn till vem det är som är part i målet. Att det sedan är Markaryds kommun som fått rätt i alla instanser blir bara "grädde på moset".

 

Läs hela länsstyrelsens beslut här.

Personliga skadestånd - ny giv för Kommunal i Markaryd?

 

Kommunal i Markaryd har nyligen i två fall krävt personliga skadestånd till två av sina skyddsombud vid en tvisteförhandling med Markaryds kommun. Självklart ska kommunen agera korrekt, men att kräva personliga skadestånd till två av sina skyddsombud på 20 000 kr respektive 30 000 kr till enskilda personer känns för mig så långt ifrån den fackliga, solidariska tanken man kan komma. 

 

Kommunals agerande blir än mer anmärkningsvärt i det här fallet. Här är det Kommunals lokala ordförande, som tillika är vice ordförande i kommunfullmäktige och därmed kommunens näst främste arbetsgivarföreträdare, som drivit frågan att ett personligt skadestånd ska tillfalla bl a sin egen partikamrat, Kommunals huvudskyddsombud, som också är ledamot av kommunfullmäktige.

 

Frågan, som diskuterades vid kvällens sammanträde med kommunfullmäktige i Markaryd, är föranledd av att oppositionsrådet Joakim Pohlman (S) ställt en interpellation till mig om ”brott mot arbetsrätten”. Av förklarliga skäl ville Joakim Pohlman inte kommentera mitt svar på en enda punkt, utan ägnade sitt inlätt till att smutskasta mig för att jag inte förstod hur lojalt det är mot Kommunals medlemmar att skyddsombuden, som i det ena fallet är partikamrat med Pohlman, får stora belopp i sina egna fickor.

 

I mitt svar, som går att läsa i sin helhet nedan, slår jag med tydlighet fast att kommunen självklart ska följa gällande lagar och regler. Samtidigt ifrågasätter jag nivån på skadeståndskravet i förhållande till förseelsens art samt att Kommunal frångår gängse praxis och i stället driver frågan om personliga skadestånd.

 

Tänk er själva. De s k barnhemsbarnen, som blivit bestulna hela sin uppväxt av samhället, får kanske några hundratusen kronor. I det här fallet får ett skyddsombud, som tillika är kommunpolitiker för (S), 30 000 kr för att kommunen missat att kalla till en överläggning. Snacka om proportioner! 

 

I de aktuella fallen har personalen, inklusive det lokala arbetsplatsombudet, varit involverad under hela processen. Kommunen har sedan missat att kalla samma person till en formell förhandling. Detta kunde naturligtvis påtalats i god samverkansanda, men tyvärr har Kommunals företrädare valt att driva ett skadeståndsanspråk där en del har betalats ut som ett personligt skadestånd på 20 000 kr respektive 30 000 kr.

 

Hela skadeståndet uppgår till 50 000 kr respektive 75 000 kr i de två fallen och ingen del av detta kommer att tillfalla medlemmarna i Kommunals lokala avdelning. Hur solidariskt är det mot övriga medlemmar i den lokala avdelningen?

 

Kommunen har formellt gjort fel och det ska kommunen stå för, vilket vi också gjort! Kommunfullmäktiges vice ordförande har i rollen som förhandlare för Kommunal sett till att en partikamrat får 30 000 kr i skadestånd, medan den lokala avdelningen och dess medlemmar inte får ett öre.

 

Sällan har jag varit med om ett så omoraliskt och oetiskt beteende!

 

 

Här följer hela mitt interpellationssvar:

 

Svar på interpellation om ”Brott mot arbetsrätten”

Joakim Pohlman (S) påstår i en interpellation att kommunen ”under en kort tid brutit mot arbetsrätten i flera fall”. Han frågar vad jag som kommunstyrelsens ordförande anser om detta och vad jag avser att vidta för åtgärder för att detta inte ska inträffa igen.

 

Det självklara svaret på Joakim Pohlmans två frågor är att jag anser att de lagar och regler som finns på arbetsmarknaden ska följas, liksom de avtal som slutits mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna. Denna uppfattning delas också av våra chefer och arbetsledare. På förekommen anledning har jag för kommunchefen påtalat betydelsen av att detta synsätt genomsyrar hela den kommunala organisationen. En viktig del i sammanhanget är att erbjuda våra chefer kontinuerlig utbildning i arbetsrättsliga frågor. I förlängningen ser jag dessutom gärna att ett s k samverkansavtal kan komma till stånd mellan arbetsgivaren, Markaryds kommun, och de fackliga organisationerna.

 

 

Det som föranleder interpellationen förtjänar dock en något vidare belysning för ställa förseelsen i proportion till det skadestånd som utkrävts. Markaryds kommun hanterar många frågor i samverkan med de fackliga organisationerna på ett informellt sätt och personalenhetens bedömning är att man har kontakt med de fackliga organisationerna i genomsnitt 3-4 tim/vecka. Till detta ska läggas tiden för mer formella överläggningar och förhandlingar. Kommunens kostnader för ersättning till fackliga förtroendevalda uppgick under 2012 till 1 615 000 kr. Den absoluta merparten av denna samverkan sker i bästa samförstånd.

 

Jag bedömer att relationerna till de fackliga organisationerna i Markaryds kommun generellt kan betecknas som mycket goda och inte sällan klaras frågorna ut vid informella kontakter mellan arbetsgivarrepresentanter och de fackliga företrädarna. Då arbetsrättet är komplex - det finns t ex över 100 olika lagar som styr förhållandena på arbetsplatserna - och då Markaryds kommun är en stor arbetsgivare med ca 45 olika arbetsgivarföreträdare, är det inte konstigt att det någon enstaka gång, främst genom den mänskliga faktorn, kan brista. Att det kan hända hör emellertid till undantagen. Det är dock inte på något sätt försvarbart!

 

För en väl fungerande samverkan krävs att samtliga parter tar sitt ansvar och är delaktiga, till exempel genom att agera då man ser att samverkan brister. Detta gäller för såväl personal, fackligt förtroendevalda som för oss politiker.

 

I den beredning av ärenden som jag personligen deltar i, försöker jag själv alltid förvissa mig om att ärendena är korrekt beredda och har varit föremål för MBL-förhandlingar då detta kräva. Ett exempel på detta, och som interpellanten väl känner till, är när jag vid kommunstyrelsens sammanträde 2013-01-15, § 10, yrkade återremiss på ett ärende när jag uppmärksammade att detta inte hade MBL-förhandlats. Detsamma förväntar jag mig också av interpellanten, som har möjlighet att delta vid kommunstyrelsens olika beredningar.

 

Så förväntar jag mig att vi alla ska agera! Ansvaret för detta blir inte mindre i de fall man både är facklig förtroendeman och politiker. Som ledamot av kommunfullmäktige är man av väljarna utsedd till arbetsgivarrepresentant och har då också en skyldighet att agera som en sådan.

 

De fall interpellanten hänvisar till gäller, vad jag förstår, två ärenden som Kommunal drivit till en lokal tvisteförhandling enligt § 10 MBL. I det ena fallet handlar det om att skyddsombudet inte getts möjlighet att medverka vid om- och tillbyggnad av Strömsnäsbadet, vilket är kommunstyrelsens ansvar. I det andra fallet har skyddsombudet inte getts möjlighet att medverka vid planering och ombyggnation av personallokaler, vilket faller under socialnämndens ansvar. Vid tvisteförhandling har parterna enats om att skadestånd ska utgå med 50 000 kr respektive 75 000 kr.

 

I samband med tvisteförhandlingen har personalchefen varit i kontakt med en arbetsrättsjurist på Sveriges Kommuner och Landsting, varvid har bekräftats rätten att begära ett högt skadestånd i frågor av denna art. Att använda sig av denna rätt vid förseelser som i de här förekommande två fallen bedöms dock vara tämligen ovanligt, inte minst med tanke på att berörd personal till viss del varit involverad i processen och därmed haft inflytande över hur ombyggnationerna skulle utföras.

 

Det normala vid arbetsrättsliga tvister har, åtminstone så här långt, varit att skadeståndet i sin helhet tillfaller den fackliga organisationen, något som jag anser vara ett korrekt sätt att agera på. Den fackliga organisationen företräder sina medlemmar och upplevs nog av de flesta som en organisation vars uppdrag är att agera solidariskt med sina medlemmar. Det rimliga borde, enligt min uppfattning, därför vara att den här sortens skadestånd kommer respektive facklig organisations medlemmar till del.

 

Det anmärkningsvärda, och vad som är ett helt nytt, är att Kommunal i de här två fallen krävt personliga skadestånd till två av sina berörda skyddsombud. I det ena fallet bör noteras att det aktuella skyddsombudet samtidigt är arbetsgivarrepresentant i sin roll som vald ledamot av kommunfullmäktige för socialdemokraterna.

 

Med månadslönen för maj månad får de två skyddsombuden utbetalat 20 000 kr respektive 30 000 kr i personligt skadestånd! Av förhandlingsprotokollet framgår inte på vilket sätt de båda skyddsombuden skulle lidit någon personlig skada och inte heller på vilket sätt det personliga skadeståndet skulle stå i proportion till den aktuella förseelsen. I vilken omfattning de båda skyddsombuden lidit personlig skada till den grad att det rättfärdigar ett personligt skadestånd kan ju alltid diskuteras, men som jag ser det, verkar Kommunals krav stå mycket långt från den fackliga, solidariska tanken. Genom Kommunals agerande kommer skadeståndet i sin helhet, förutom det personliga skadeståndet, att tillfalla den centrala fackliga organisationen och inte Kommunals medlemmar lokalt.

 

Interpellanten undrar i sin andra fråga vad jag som kommunstyrelsens ordförande avser att göra, vilket jag inledningsvis redan besvarat. Markaryds kommun ska som arbetsgivare agera korrekt, en uppfattning jag vet delas fullt ut av tjänstemannaorganisationen!

 

Det som däremot oroar mig är hur Kommunal fortsättningsvis kommer att agera. Kommer man i god samverkan att påtala risker för bristande samverkan eller kommer man att välja att låta bli detta? Har man det goda omdömet att inte agera och blanda ihop sina roller som arbetsgivarrepresentant, dvs ledamot av kommunfullmäktige, och som fackligt förtroendevald? Är det verkligen lämpligt att förena två så skilda uppdrag som arbetsgivarrepresentant och fackligt förtroendevald då man uppenbarligen kan riskera att hamna i en lojalitetskonflikt? Konsekvensen kan ju faktiskt bli att man, genom att inte påtala brister i samverkan mellan parterna, faktiskt belönas med personliga skadestånd i storleksordningen 20-30 000 kr. som i de två nu aktuella fallen. Det utvecklingen bekymrar mig och risken är uppenbar att det dessvärre mycket snabbt kan leda bort från en god samverkan, vilket jag djupt beklagar.

 

Bengt Germundsson

Kommunstyrelsens ordförande